I en tidsålder där musik konsumeras i allt snabbare takt vill alla kunna sätta en label på all musik och på alla band som framför musiken. Men hur genrebestämmer man ett band som kallats jazz men som knappast är det, som är rock och sextiotals-psykedelia men samtidigt inte, som är ömsom melodiskt och ömsom monotont, ena stunden svävande och stillsamt vemodigt och andra stunden exploderande och intensivt svängigt? Att det dessutom är helt instrumentalt och framförs enbart på trummor och orgel gör knappast uppgiften lättare.
Men egentligen är det inte nödvändigt, eller borde inte vara det, att hitta en sammanfattande beteckning som förklarar Trummor & Orgels musikskapande. Klart är i alla fall att man efter tre fullängdsalbum och en EP lyckats erövra en plats i musik-sverige som inte går att bortse ifrån. Lägg därtill hundratalet bejublade liveuppträdanden och ett långvarigt samarbete med Sveriges bästa rockröst Ebbot Lundberg från Soundtrack of Our Lives och ni förstår att det garanterat finns något som fångar intresset.
Foto Fredrik Fogelqvist ©2010Som så många andra musikaliska projekt bildades Trummor & Orgel som ett sidoprojekt utan vidare ambitioner att nå en publik utanför den innersta kretsen av vänner. Bröderna Anders Ljunggren, då basist, och Staffan Ljunggren, trumslagare med ett förflutet från flertalet musikaliska konstellationer, hade spelat ihop några år när Anders på våren 2003 upptäckte Hammondorgeln och fick för sig att lära sig börja spela. Steget till att spela med Staffan var naturligtvis kort, och duon Trummor & Orgel var född. Det var dock egentligen inte förrän 2005 som bandet började spela och repetera på riktigt, och de två första demo-skivorna spelades in i rask takt med några månaders mellanrum. En av dessa skivor fann sin väg till Fredrik Ekander, med bakgrund från Sony Music, som blev imponerad av vad han hörde. Han hade just startat Cosmos Records i Stockholm och Trummor & Orgel kom att bli det första bandet som skrev på skivkontrakt. Innan året var slut var ett självbetitlat debutalbum inspelat, och det släpptes i samarbete med den fashionabla klädbutiken Nittygritty i april 2006.
Skivsläppet blev upptakten till en rad livespelningar runtom i Sverige, bl.a.som förband till Soundtrack of Our Lives på deras Skandinavien-turné, och under de påföljande året släpptes uppföljaren Reflections from a watery world. Ebbot Lundberg hade fått upp ögonen för Trummor & Orgel på deras första skiva, och förutom att producera uppföljaren skrev han även text till två av duons låtar och sjöng in dessa på en singel; samarbetet med Ebbot var påbörjat. En av låtarna från singeln, Tomorrow will tell, kom senare med i Måns Herngren-filmen Allt flyter som hade premiär på juldagen 2008.
Under 2008 och in i 2009 fortsatte Trummor & Orgel att vara en efterfrågad liveakt, med spelningar i bl.a. Norge, på ett fullsatt Debaser Medis, på P3 Live, hos Carin 21:30 i SVT samt på en rad festivaler runtom i Sverige. De hann även med att komponera musik och spela den live till stumfilmatiseringen av E.A. Poe-klassikern Huset Ushers fall av Jean Epstein på Cinemateket i Stockholm, med fin respons från publik och arrangör. Inget nytt material kom ut på skiva under 2008, detta lät vänta på sig till 2009, då det agentfilmsinspirerade EPn Thunderball Sessions släpptes i februari. EPn bestod av fem egna kompositioner och en cover på 60-tals-klassikern Somebody stole my thunder, sjungen av en annan stor svensk musikprofil, Magnus Carlson från Weeping Willows. Samarbetet uppmärksammades av Annika Lantz, som lät combon uppträda i P4 Lantz i början av 2009.
Under juli 2009 spelades den tredje fullängdaren Visions in, vilken släpptes 18 november. Denna gång stod Trummor & Orgel helt på egna ben och skrev och producerade allt själva. Musikaliskt sett har retroinfluenserna fått ge vika för något mer moderna tongångar, men för att hitta den rätta atmosfären i låtarna gjordes inspelningarna på en klassisk rullbandare. Skivan var den första att ges ut på både CD och vinyl-LP, båda som vanligt med omslag av formgivaren och fotografen Fredrik Fogelqvist. Låtmaterialet är minst lika starkt som på föregående alster – och är kanske även det mest sammanhängande – och det är tydligt att Trummor & Orgel verkligen börjar hitta sig själva. Fortfarande är det svårt att sätta en label på musiken, men vem vet, det kanske är bäst så; Trummor & Orgel kommer trots allt ändå alltid att låta som Trummor & Orgel.
November 2009
