Press old

Live reviews:

2016-08-14 Upsala Nya Tidning – T&O @ Uppsala Progressive Music Festival, Uppsala (not graded) >>

2014-05-10 Bohusläningen – T&O @ Kajkanten, Uddevalla (not graded) >>

2014-05-04 Östersundsposten – T&O @ Jazzköket, Östersund graded 4 out of 5 >>

2014-04-25 Drefvet.se – T&O @ Saliga Munken, Norrköping (not graded) >>

2014-04-11 Eskilstuna-kuriren – T&O @ Kulturhuset Royal, Eskilstuna (not graded) >>

2014-0404 Orkesterjournalen – T&O @ Teatern, Söderhamn (not graded) >>

2013-10-11 Besökarna – T&O @ Studion, Kulturhuset, Stockholm (not graded) >>

2013-07-19 Slavestate Magazine – T&O @ Geggan Festival, Lerdala, graded 4 out of 5 >>

2012-02-03 Kulturbloggen.com – T&O @ Strand, Stockholm, graded 4 out of 5 >>

2011-10-14 Sundsvalls Tidning – T&O @ Pipeline, Sundsvall, graded 5 out of 5 >>

2011-10-13 Gefle Dagblad – T&O @ Kafé Vinyl, Gävle, graded 5 out of 6 >>

2011-10-13 Arbetarbladet – T&O @ Kafé Vinyl, Gävle, graded 4 out of 5 >>

2011-09-27 Upsala Nya Tidning – T&O @ Katalin (Uppsala) >>

2011-07-29 Festivalrykten.se – T&O @ Emmabodafestivalen, graded 8 out of 10 >>

2011-01-29 Musicstage.se – T&O feat. Ebbot @ Babel, Malmö >>

2010-07-30 Joyzine.se – T&O @ Emmabodafestivalen, graded 4 out of 5 >>

2010-04-08 Sundsvalls tidning – T&O @ Pipeline, graded 4 out of 5 >>

2009-10-16 Musikknyheter.no – T&O @ Revolver (Oslo), graded 8 out of 10 >>

2008-03-15 NSD – T&O @ Festival -30 grader (Luleå) >>

2008-03-15 Norrbottens-kuriren – T&O @ Festival -30 grader (Luleå), graded 4 out of 5 >>

…………………………………………..

Said about Hopes and Dreams:


Nya Wermlands-Tidningen

“Efter konserten på Fashing ett snöigt 2012 var jag fast. Hammondorgeln som automatiskt symboliseras med 60-tals psykedelisk rock får under Anders Ljunggrens fingrar ett helt annat groove och monotont jazzigt sound. Tillsammans med brorsan Staffan Ljunggren på trummor har Uppsaladuon gått från klarhet till klarhet i att hitta sitt unika sound. Fokus ligger i låtskapandet och det som händer när de båda instrumenten möts, som ett modernt och popigt Hansson och Karlsson. På det här sjunde albumet samspelar de fint med Stockholms strings, liksom de tidigare gjort låtar med sångare som Ebbot Lundberg och Magnus Carlson. Jag köpte några plattor direkt efter konserten 2012 och jag kommer fortsätta göra det. Duon skapar instrumental magi på riktigt. Och bör givetvis ses live så fort tillfälle ges.” – Anna Sims, 2015-05-14, graded 4/5


Värmlands Folkblad
“Numera känns el-orgeln ganska exklusiv i tider missbruket av klaviaturer är allmänt utbrett. Det är därför som Staffan Ljunggren, orgel, och Anders Ljunggren, trummor, klarar sig långt enbart på sitt sound; håller melodierna dessutom god klass är vi mer än nöjda och det gör dom här. Den här gången tycker duon att idéerna räcker till ett minialbum, där Stockholm Strings förgyller på några av spåren. Vem vet – nästa gång kanske duon utforskar orgelns brutala kraft?” – Björn Stefanson, 3 maj 2015, graded 4/5


Tidningen7
“De har hållit på ett dussin år nu med sitt annorlunda musikprojekt, bröderna Anders och Staffan Ljunggren. Allt började som ett sidoprojekt till ett annat band, för att skapa ett samspel mellan jazz och 60/70-talspsykedelia – och med tydliga influenser från Hansson & Karlsson (Bo Hansson och Janne ‘Loffe’ Carlsson) som också kopplade ihop Hammondorgel och trummor. Riktigt var man ska placera in Trummor & Orgel rent musikaliskt är svårt att säga, här spänner man över många genrer. Det finns flirtar med såväl disco och funk, pop och rock, som psykedelia och progressiv symfonirock. Deb här gången har duon inte nöjt sug med trummor och Hammond utan tar även hjälp av stråkar i form av Stockholm Strings. Resultatet är, som titeln antyder, drömskt och hoppingivande. Musik att bli glad av. Och för ljudnördarna kommer plattan dessutom på vinyl.” 2015-05-19, graded 4/5


Gaffa
“På 60-talet gjorde sig två unga grabbar vid namn Bosse och Janne populära med den kanske coolaste instrumentkombon fram till idag – trummor och orgel. Lyckade försök till efterapning har gjorts, men just idag finns det egentligen bara ett alternativ om man vill ha ny musik spelad på dessa instrument. Tacka och ta emot, för grabbarna kan sina grejer. Egna grepp förekommer och i arrangemangen vilar moderna toner uppbackade av en och annan synth. Den doft av sagor som en så lätt förknippar med kombinationen förekommer inte i stor utsträckning hos Trummor & Orgel. Musiken är stundtals dansant med sina discobeats, och försynta stråkar fyller ut snyggt på precis rätt plats. Annars är 90 procent av musiken på Hopes And Dreams egentligen redan gjord för längesen. Men det spelar ingen som helst roll, konceptet är lika genialt idag och bröderna Anders och Staffan förvaltar Hansson & Karlssons arv med bravur. Soundet ger alltid rysningar och det är egentligen bara det faktum att speltiden är i snålaste laget som drar ner betyget.” – Jesper Robild, 5 maj 2015, Graded 4/6.


Allehanda

“Långt från de kommersiella hitlistorna rör sig Trummor & Orgel. Den hyllade Uppsaladuon består av bröderna Anders och Staffan Ljunggren på hammondorgel respektive slagverk och tillsammans gör de instrumental pop med inslag av psykedelia och jazz. Trummor & Orgel har funnit sedan 2003 och detta nya minialbum, bestående av totalt sex spår, blir duons sjunde skivsläpp. Denna gång backas man upp av stråkensemblen Stockholm Strings, vilket gör att duon nu får ytterligare en nyans i sin musik. I sedvanligt Trummor & Orgel-stil är det lekfullheten som imponerar och soundet har växt till en större helhet. Bästa låt: titelspåret ‘Hopes and dreams’.” – Peter Carlsson, 2015-05-06, graded 4/5


Ikon1931
“Trummor & Orgel består av bröderna Staffan Ljunggren (trummor) och Anders Ljunggren (orgel). I över tio år har de spelat tillsammans och gjort sju släpp. Nu är det dags för de nya mini-albumet “Hopes & Dreams”. På plattan gästas de av stråkensemblen Stockholm strings. Resultatet av denna kombo är rätt överraskande. Deras lekfulla och svängiga sound kompletteras med instrument som gör att ljudbilden blir ännu större, mer lekfull och mer svängig. Musiken blir en blandning av pop, psykedelia, jazz och elektroniska influenser. Det är lättlyssnat, kul, snyggt och ofta inspirerande.” – Mattias Gustavsson, 3 maj 2015, graded 4/5


Gefle Dagblad
“Trummor & Orgel låter precis som det gruppnamnet föreslår. Deras låtar har en tydlig popstruktur. Det går att föreställa sig orgelns melodier som sjungna. Upplägget för onekligen tankarna till 1960- och 70-tal och givetvis Hansson & Karlsson. Denna gång förstärks bröderna Ljunggren av stråkensemblen Stockholm Strings. På de sex spåren finns utrymme för många olika tempon och turer. Clockwork känns upptempo-disco, Guilty Pleasure har en funkig känsla. Det här låter väldigt svenskt och tillbakablickande och modernt  på samma gång. Kanske den ultimata musiken till en Volvo-reklam, positivt menat. Jag gillar det naturliga soundet på inte minst trummorna – ungefär så här torde det ljuda om duon i replokalen (minus stråkarna då).”


Hymn
“Okej, jag ska inte hymla. Jag uppskattar EDM-musik. Men med det sagt betyder inte det att jag respekterar den. För när det kommer till EDM kommer jag alltid att tänka på den intervjun jag fick höra med Steve Angello för något år sedan, där han berättade om hur han och hans svenska husmaffia skapade musik. Nu minns jag inte exakt vad han sa, men det var något i stil med: ‘Nja, du vet, vi träffas i studion, lattjar lite, plinkar lite på pianot och försöker hitta ett schysst beat. Och sen har vi en jävligt soft hit’. Och snart bugar hela världen åt detta ‘revolutionerande’ sätt att göra musik. Det fascinerar mig, samtidigt som det såklart provocerar mig något oerhört. Därför är det fint att snubbla över Staffan Ljunggren och Anders Ljunggren som tillsammans utgör duon Trummor & Orgel. Med nämnda instrument skapar de musik, totalt omodern för 2010-talet, och som musiker gjorde för redan 50 år sedan. Men de gör det samtidigt på ett sådant lekfullt och modernt flörtande sätt att det faktiskt prickar rätt. EDM-influenserna är lika tydliga som jazzen. Och plötsligt har Trummor och Orgel skapat musik på samma sätt som Steve Angello, med den enda skillnaden att de gjort det på riktiga instrument. Här skulle vi kunna inleda en debatt om vad som egentligen är skillnaden, men det känns heller inte relevant i det stora hela. För hur man än vrider och vänder på det. På samma sätt som EDM-musikerna lånar från det förgångna när de skapar morgondagens musik, på samma sätt sveper Trummor & Orgel in med det gamla och lånar från det nya. Visst blir det lite enformigt efter ett tag, men strunt i det. För de lattjar på helt enkelt. På ett förbannat bra sätt. Och är det inte det allt handlar om i slutändan?” Linus Bjarnelo, 2015-05-22, 6/10

…………………………………………..

Said about Departure / Arrival:


Gaffa
“Söker nya vägar utan att tappa originalsoundet. Trummor & Orgel verkar ha ett mål. Och verkar låta resan vara en del av det. För varje nytt album mejslar de ut sin musik till något mer än vad det tidigare varit. Här tar de ytterligare en resa från både det 70-talsjazziga och det filmiska uttrycket och närmar sig instrumental ren pop, men utan att låta något av det ursprungliga gå förlorat; både hedervärt, respektfullt och inspirerat. En av anledningarna till den  utökade ljudbilden torde också kunna tillskrivas Peter Morén från Peter Bjorn & John som både varit med att skriva och spela på ett par låtar. Det ger en ytterligare märg åt den, i praktiken, begränsade ljudbild som de själva hela tiden utvecklar och utvidgar, gör allt mer stor och attraktiv, allt mer skön och  utforskande. Ett steg på vägen mot den större helheten. Ett album som varken de som varit med från början eller de som upptäcker Trummor & Orgel för första gången kommer att bli besvikna på.” Magnus Sjöberg, 2013-09-27, graded 5/6


Nerikes Allehanda
“Femte albumet av Kumladuon Anders och Staffan Ljunggren är flyhänt och skickligt framförd popmusik som i grund och botten följer de klassiska elementen i en poplåt, men med ständigt återkommande charmanta utvikningar i form av catchiga melodislingor. Catchig i sann seriös mening. Trummor & Orgel är mycket drivna musiker. Peter Morén från Peter Bjorn and John medverkar i två av de tio spåren, inte minst med bravur i den plågsamt sköna ‘Sea And Sky And You And I’. Trummor & Orgel har tagit sin tidigare instrumentella psykedelia och jazz till pophimlen. Och det är ljuvligt vackert.” Marita Johansen, 10 okt 2013, graded 4/5


Zero Magazine
“Att den gamla 60-talsduon, där Loffe Karlsson och Bo Hansson spelade just orgel och trummor, är den stora inspirationskällan är inget som Uppsalabröderna Anders och Staffan Ljunggren smyger med. Duon albumdebuterade för sju år sedan med sin självbetitlade skiva och gör nu sitt femte albumsläpp. Och precis som förebilderna håller man sig nästan enbart till de två instrumenten som ingår i bandnamnet, även om duon ibland har kryddat sin musik med exempelvis tamburin och andra småinslag här och där i musiken. Trots att musiken är instrumental och bara består av nämnda trummor och orgel låter det dock aldrig tunt eller tråkigt. Här har de dessutom tagit ut svängarna ytterligare och slänger in både gitarr och slagverk, och där musiken tidigare rört sig i ett gränsland mellan jazz och psykedelika har den nu blivit poppigare. Fortfarande byggs drömska ljudlandskap men melodierna har blivit tydligare, vilket bara gör musiken ännu bättre.” – Tobias Pettersson, graded 8/10


Digital Life
“Uppsaladuon fortsätter med sin femte fullängdare att utforska popmusikens växande värld. Hansson & Karlsson-jazzen, som gav dem ett namn för drygt ett decennium sedan, är på Departure/Arrival rejält nedtonad till förmån för raka och melodiösa popslingor. Samtidigt finns det inga tvivel på att det är Trummor & Orgel som står bakom albumet. De färgstarka och livliga elementen finns kvar, om än bara förflyttade till en popvärld som bröderna Ljunggren känns oväntat bekanta med.” Joakim Sjönvall, 2013/10, graded 4/5.


Corren
“Brödraduon Trummor & Orgel levererar feelgoodmusik av finaste snitt. Anders Ljunggren jonglerar bekymmersfritt med hammondorgelns tangenter och Staffan fyller i med rappt trumspel. Ena benet står i den glada popens 60-tal. Det är lite som att strosa runt på ett hederligt gammalt tivoli och käka sockervadd och kasta ner staplade konservburkar. Andra benet står i modernare beats. Distinkta rytmer som får en att vilja stuffa loss. I ‘Fireworks’ och flera andra låtar spricker instrumentaltemat upp i ljusa toner som stiger mot en klarblå himmel. Allra bäst är inledande ‘Airplay’ som skulle få den mest surmulne gubben att tina upp.” – Henrik Lindberg, 2013-10-15, graded 4/5


Joyzine
“Bandnamnet säger egentligen allt. Det här är ett album som skulle kunna vara en offergåva till trummor- och orgelguden eftersom det är just dessa instrument som dominerar musikbilden. Som man kanske kan ana finns det tydliga retrovibbar men samtidigt låter allt väldigt nytt och fräscht. Det krävs händelser i musik som är instrumental för att man ska kunna fastna och hålla kvar intresset hela vägen. Det är något som denna brödraduo verkligen har lyckats med. Albumets alla tio låtar greppar tag i en och vägrar släppa taget innan tonerna på den sista låten har klingat ut. ”Departure/Arrival” är ett tydligt exempel på att text och lyrik är överflödigt om man har välskrivna och medryckande melodier att luta sig mot. Detta är tydligast i den helt fantastiska Fireworks där melodierna tar den största platsen och ja, exploderar som i ett fyrverkeri. Det hörs redan tidigt att det här inte är något album som är ihopslafsat. Trots att bröderna Ljunggren har letat sig från den lite mer jazzinspirerade musiken på de föregående albumen känns det som att de fortfarande är trygga i sitt arbete och hur de vill att slutprodukten ska låta. Egentligen är det ganska svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör detta album så bra. Kanske är det att varenda låt gör att kroppen omedvetet spritter av glädje. Kanske är det för att den visar upp en experimentell sida i den annars ganska likformade genren som kallas för pop. Eller kanske är det kanske för att det här är ett album som skulle kunna vända även den mest grådassiga och deprimerande novemberdag till något ljust och positivt.” -Anna Enkvist, Publicerad 2013-11-21


Nöjesguiden

“Konceptualitet riskerar alltid att bli upprepningar av saken för sakens skull. Instrumental musik med jazzambition löper alltid två risker, antingen att förbandlas till oansenligt bakgrundsbrus eller att veckla in sig i sådan komplexitet att knappt musikakademiker förmår uppbåda intresse. Men den sortens grynnor styr Trummor & Orgel inte ens i närheten av. Konceptualitet skiter de högaktligen i, och även om bröderna Ljunggrens två huvudinstrument fortfarande är centrala finns gott om utrymme för till exempel elegant gitarr från gästande Peter Morén när uttrycket behöver det. Deras låtar har visserligen kvar rejält jazzig frihetlighet och en hel del avancerade harmonier, men de är numera i grunden tydligt definierade och smarta poplåtar med rättframma meloditeman och otvunget tilltal. Särskilt smart är leken med fragment ur The Cures Close to Me i fina Close to Home.”  Patrik Forshage, 9 OCT 2013, graded 4/6.


Gefle Dagblad
“Trummor & Orgel är en yster, sprittande och den här gången rätt åttiotalsdoftande duo som spelar – ja du gissade rätt – trummor och orgel! Och deras finurliga låtar tangerar hela tiden den där gamla dängan du känner igen så väl. Jaaaaa, det är ju den…, säger du och börjar nynna på både “Close To Me” med Cure och “Stop Whispering” med Radiohead. Varning utfärdas, kör inte bil till den här skivan. Det kan bli både dyrt och farligt. Det svänger!” Magnus Lundquist, 9 oktober 2013, graded 4/5.


Nolltretton

“Precis som filmtiteln ‘Snakes on a plane’ exakt förklarar vad filmen handlar om utgör även Trummor & Orgels namn en klockren programförklaring. Visserligen fuskar de två Uppsalabröderna Anders och Staffan Ljunggren med såväl gitarr som slagverk, men gör det så subtilt att det inte märks. Grunden är, precis som hos förebilderna Hansson & Karlsson på 60-talet, enbart instrumentet trummor och orgel, och det kan man faktiskt kommer rätt långt på. Här på sin femte skiva fortsätter duon att leverera instrumental trum- och orgelmusik som låter överraskande fyllig och vital trots det lilla antalet ingredienser. Peter Morén har producerat och fått till en riktigt snygg ljudbild. Bandet har dragit sig en smula bort från sitt tidigare sound med tydliga inslag av jazz och psykedelika. Dessa beståndsdelar finns fortfarande kvar, men duon har blivit poppigare och mer melodiinriktade. I mitt tycke har de även blivit bättre och (ännu) trevligare att lyssna på. En riktigt stark platta!” (TP), 8 [Oktober 13], graded 4/5.

Terrascope.co.uk (UK)
“Sounding like Stereolab playing covers of groovy sixties lounge-pop the music of Trummor and Orgel is something of an unique thing that relies heavily on organs and drums to deliver its signature sound. On “Depature/Arrival, their latest album, the duo of Staffan Ljunggren and his brother Anders have moved on from the sixies inspired works of their earlier album adding a more modern twist to the tunes, adding contemporary sounds and textures although the scent of 60’s hipster parties is always present. Purely instrumental the album flows beautifully and can be enjoyed as a complete listening experience or as background sound the melodies drifting in and out of your senses, getting your feet tapping. Their best album yet.” – Simon Lewis (no grading)

Shindig! Magazine (UK)
“The Scandinavian kings of 21st century library return with their fifth albu, another dazzling collection of instrumentals ready made to accompany open top drives through the countryside, or battle SPECTRE agents in skintight leather jumpsuits. The Ljunggren brothers have digested the back catalogues of Laurie Johnson, Syd Dale et al, as well as fellow countrymen Sagor & Swing, and have crafted loving homages without resorting to cheesy plagiarism. Yet their sound is not entirely retro – there’s the bubbly electropop of Stereolab serpenting its way through pogolicious new wave dance floor fillers like ‘Fireworks’ that suggest A Flowk Of Seagulls and Depeche Mode weren’t actually all that bad. ‘Head Vs Heart’ is full of lush romanticism, ‘Close To Home’ is a giddy rewrite of The Cure’s ‘Close To Me’, complete with handclaps and plinking keyboards, and the rest of the album eagerly awaits an enterprising director to compose suitable images to house this effervesvent soundtrack.” – Jeff Penczak (no grading)

Interviews & articles (Departure/Arrival):

Popmani.se 2013-10-23 >>

Popkultur (blogg) 2013-10-23 >>

Sydsvenskan 2013-10-18 >>

Gaffa låt för låt 2013-10-16 >>

Nöjesguiden 2013-10-09 >>

UNT 2013-10-09 >>

Digital Life 2013-10-08 >>

…………………………………………..

Said about Out of Bounds:


MOJO Magazine, November 2011
(UK)
“If only the Black Keys had wanted to be the Small Faces. A drum-heavy duo with family ties, Staffan and Anders Ljunggren would be sick of White Stripes comparisons had they taken a conventional approach to making their four albums to date. No guitars or vocalists here; instead, the brothers’ Hammond’n’beats grooves evokes Swinging London’s finest – whether your particular poison is Spencer Davis, Ian McLagan or Jon Lord – and psychedelic-funk soundtracks from Italian B-movies (the Marc 4 would have been proud of Worlds Collide), but there is also a forward-thinking attitude and (heavens above!) synths, which undermine allegations of revivalism. They know when to play it simple – check the way Staffan’s motorik percussion powers through Letters In Red And Blue – and when to go for flash – on the same cut, Anders is investigating sci-fi disco riffs – but best of all, they sure know how to swing.” – David Hutcheon, graded 4/5, November 2011


Upsala Nya Tidning
“Uppsalabröderna Staffan och Anders Ljunggren har kommit till sitt fjärde album, Out of Bounds. De känns tydligt igen här men har satsat på fler låtar med driv och tyngd denna gång, även om deras kännetecken, de psykedeliskt suggestiva stämningslåtarna är i majoritet. Fortfarande går förstås tankarna osökt till 60-talets Hansson & Karlsson, inte bara för att sättningen är densamma – lite ovanliga orgel och trummor – utan i hela soundet finns många likheter. Detta är ett beröm.
Det är fascinerande hur mycket det går att göra med en Hammond. Det otympliga instrumentet som funnits med sedan 30-talet är fullt av möjligheter och klanger, särskilt om man kombinera med diverse ljudboxar. Anders Ljunggren är också en mästare på att locka fram det yttersta ur orgeln. Han sekunderas fint av broder Staffan som driver på rytmiskt och många gånger får använda sina slagverk som instrument, inte bara takthållare.
Så, visst, det finns tydliga referenser bakåt för Trummor & Orgels musik. Men i dag är de smått unika med sitt sätt att spela. Och de gör det riktigt, riktigt bra. På tisdag 27/9 spelar duon på Katalin.” – Björn G Stenberg, graded 4/5, 21 sep 2011

Audioscribbler.co.uk (UK)
“Listening to Out Of Bounds, the fourth and latest long-player from Swedish brothers Staffan and Anders Ljunggren, aka Trummor & Orgel, it’s a difficult decision as to whether to shake some tail feathers or dig out a pair of cans and let the music take you on a journey of inner head-space exploration. It’s an album that works well for both options. Like most recent musical duos, (The Black Keys, The White Stripes et al), there’s an element of back-to-the-future retrogression, but what sets them apart is that they’re not dudes with guitars, or even microphones. The Hammond organ and a set of drums is where it’s at for these chaps. Theirs is a sound with its roots in the past but brought right up to with the modernising addition of synthesisers. There are clues as to their sound in the brother’s attire: modish checked shirts and paisley patterned cravats hint at groovy 60′s London boutiques and hi-end clubs. There are echoes of Georgie Fame, Jimmy Smith, and that point in the mid 60s when pop music caught on to the fact it had some cultural worth but had yet to become overblown and disappear up it’s own backside. If they’d been around Soho at the time they could well have played regular late night sets at the Speakeasy or the Bag O’Nails. Within its limited soundscape there’s still an array of styles and moods on the album, making it difficult to pigeonhole, yet it’s all played with a tight sibling’s understanding of where they want to take the listener. ‘Autopilot‘ starts things of with a simple yet thoughtful groove. ‘Letters In Red And Blue‘ has a more motorik feel before things really take off into the stratosphere with ‘Worlds Collide‘, a progressive, pushing track which shows of the Hammond’s warm enveloping sound to maximum effect. ‘Making Sense‘ has echoes in 60′s beat, whereas ‘Corduroy‘ has a more laid-back contemplative side to it, much like a long lost Procol Harem gem. It’s music that not easily categorised, which is where its strength lies. Part jazz with an awareness of the pop charts, part psychedelia with a sneaky glance at what’s exciting the northern soul crowd, or part soundtrack music for spy films yet to be made. Quite a trip.” – Duncan Fletcher, Dec. 12 2011, graded 4/5

@ @ @ @ @
Blaskan.nu
“[…] Dessutom är nya plattan främst en skicklig konstruerad popplatta som har jazzen intakt men med popmusikens känsliga nervbanor i sig. Musiken håller inte på att slingra  sig runt omkring något abstrakt tema. Nu handlar det istället om en rak renodlad profil på musiken. En raksträcka med livfull, aktiv och energirik musik bortom de mesta jag hört på den svenska musikhimlen. Trummor & Orgel spelar bra koncis musik som verkligen har en form av lycksalighet i sig själv. Musiken kan väcka filosofiska tankebilder men är också emotionellt laddad med partiklar av ren materia som formas efter musikernas lynnen och kunskaper.  Med andra ord är det välsignad musik som står mitt emellan jazzen och rockmusiken. En utsökt delikat modern platta som låter som det vore inspelat för fyrtio år sedan i sin fantasifulla kreation, men faktiskt är uppdaterat samtida modern musik. Tack Trummor & Orgel för att ni finns som dynamisk duo.” – Dr Indie, graded 5/5


Popbrus
“[…] T&O känns fräscht, trots att de samtidigt är retrodoftande, vilket är en ganska snäv balansgång. Absoluta höjdpunkten på är tredje låten, Worlds Collide, där tempot dras upp gentemot övriga låtar på skivan, men fortfarande med svänget intakt. Även härligt tillbakalutade The Wheel och titelspåret Out Of Bounds förtjänar att omnämnas.” – Jakob, 110921, graded 4/5.


Nerikes Allehanda
“[…] Med andra ord vill Trummor & Orgel stå på egna ben. Och det gör de på ”Out of Bounds”. Inledande ”Autopilot” är suggestiv och hugger genast tag i lyssnaren. ”Worlds Collide” är oemotståndlig när Staffan Ljunggren piskar fram allt vad som går ur de gamla Ludvig-trummorna. Anders Ljunggren varvar skir Hammond-poesi med rå energi. Över huvud taget är Hammondorgeln både ett potent och lyriskt instrument. Den går naturligtvis inte att jämföra med en orgel i en stor kyrka och Karl-Erik Welins glöd och attackvilja är oöverträffad. Det hindrar inte att Trummor & Orgel är på rätt väg – även i lugnare partier ligger energin och viljan till förnyelse och bubblar under ytan.” – Urban Kristianson, graded 4/5, publicerat 2011-09-23


Ergo
“Det är uppenbart att trummor och hammondorgel är två instrument som funkar ovanligt väl ihop och att det går att pressa fler ljud ur dem än vad någon kunde föreställa sig i hammondorgelns ungdom. Hansson & Karlsson fick världen att häpna i slutet av 60-talet och nu gör den det igen när Uppsaladuon Staffan och Anders Ljunggren leker loss på instrumenten. Jämfört med föregångarna har bröderna Ljunggren en mer världstillvänd ingång. Liksom föregångarna gör de en form av psykedelisk jazz med folkmusikinslag, men de flesta låtarna följer ett tydligare rockformat strukturmässigt och klockar in på tider under fem minuter. Musiken är också distinktare och effektivare och förtjänar ett storslaget liv långt utanför hammondorgelentusiasternas och retrofantasternas världskarta.” – Andreas Jakobsson, graded 4/5, Publicerad 2011-10-04.


Dagensskiva.com
“Trummor & Orgel har alltid låtit tyngda av det som varit. För mycket arv, för lite egen utveckling. Det har varit svårt att se förbi stora namn som passerat den musikhistorien där orgeln varit det tongivande instrumentet. Bo Hanssons egen produktion och hans duo med Loffe, Hansson & Karlsson, i synnerhet. När man vill berätta om skivan skriver man nästan ett retoriskt refutatio för att få vara sina egna herrar. Men det hade faktiskt inte behövts. För första gången jag hörde Out of Bounds tänkte jag att äntligen är de sina egna. De behövde inte argumentera för det, det behövde bara spela. Låta orgeln sjunga, trummorna bygga arkitektur och det där extra lagret av digitala effekter lyfta in dem i samtiden. Det är när det låter som mest eget det är som bäst. När de kliver ur skuggan och river upp förutsättningar. Som i Worlds Collide när cymbalkrascherna flyter ut under orgeln som ett vält vattenglas och darrande orgel glider ut i det våta för att verkligen elektrifieras till de domderande trummorna. Eller när klacksstompet i Making Sense släpper fram tomheten där Anders kan briljera ett lirkande solo. Det är som sämst när de faller in under skuggan igen. Som i Some Friendly Advice som mest låter som när Hansson snubblat över en hob eller så.
Men det stora överskuggar det lilla och det groove de får fram är skönt krängande.” Kal Ström, publicerat 2011-09-14 – graded 7/10

Sonic Magazine, 7
“[…]Trummor & Orgel – Bröderna Anders (orgel, synth) och Staffan Ljunggren (trummor) – gör utflykter åt olika håll, men känns i huvudsak som ett rockband med djupa trådar i sextiotalet. Ebbot Lundberg har sjungit med dem, likaså Magnus Carlson. På detta deras fjärde album är det ingen sång över huvud taget. Och det är inget jag saknar, musiken varierar sig och samspelet mellan instrumenten lämnar knappt utrymme för andra färger. Vilket – oftast – är positivt. Ett undantag är »Corduroy« där en psykedelisk elgitarr (det låter i alla fall så) dyker upp ett par gånger. Tidigare när jag har hört Uppsala-duon har jag velat lite, i grunden gillat musiken men tyckt att Hansson & Karlsson spökat för mycket. På »Out of Bounds« känns det som Trummor & Orgel tar ett kliv till ett mer självständigt sound. Öppningen »Autopilot« byggs upp med ett sugande sväng, med en inbäddad småvemodig melodislinga. Och det fortsätter ungefär i samma stil, »Worlds Collide« rusar i väg som en spionthriller, orgelmelodin i titelspåret är omöjlig att stoppa, den flyger fram som kastvindarna i den tropiska orkanen Katia som gästade den svenska västkusten förra veckan.
Någon gång blir det tjatigt. Men – poff – så tar trummorna och orgeln tag i mig, skrivbordsstolen snurrar runtruntrunt och det är bara att kapitulera och applådera flödet i musiken.” – PM JÖNSSON, graded 7/10,2011-09-20

Orkesterjournalen, 4, ****
“Brödraduon Anders och Staffan Ljunggren har inte bara gjutit nytt liv i ett klassiskt format utan också lyckats förnya och variera sig för varje ny skiva. Med Out of bounds tar man ytterligare ut en ny riktning, denna gång med mera rockiga förtecken. Influenserna denna gång uppger man ligger närmre sextiotalspopen med grupper som Small Faces, Spencer Davies, Deep Purple mfl än dåtidens typiska orgeljazz. Tempot är genomgående högt, precisionen på plats och pulsen, drivet framträdande.  De mer drömska scenarierna som målades upp på förra cd:n Visions finns kvar i Corduroy och i Wait and see, men det är framförallt otåligheten och intensiteten i de melodiska arren som nu blir mer framträdande.
Inledande Autopilot visar vägen, ett stretchat stycke som växer för att slutligen implodera, likaså Worlds collide har ett expansivt upplägg . Det är direkt, medryckande och duons nästan symbiotiska samspel ger en förtätning som lämnar lite utrymme för kompletteringar. Formen känns samtidigt färdig, vilket i förlängningen kan bli en begränsning så det skall bli spännande se vart Trummor & Orgel tar vägen härnäst.” – Ulf Thelander, graded 4 out of 5, OJ 6-11

Psychemusic, 3,5
“I can’t help but provide at least one short review of this Swedish band and their fourth release. Even if this is only a duo they create a great band sound of Hammond organ with drums only. This goes all the way from 60s lounge and psychedelia and R&B over a touch of jazz (the drumming especially) to a few more modern rhythm, still lounge related but more modern grooves. Sometimes it is more relaxed, more like song instrumentals, I can’t help but get the feeling of happiness throughout the album, a feeling of a comfort room and the best conditions being there. The tracks are never too long so they are successful like an album of instrumentals based kind of upon song related tunes. Very pleasant !” – graded 3.5/5


tram7.se
“[…]Det är stundtals riktigt spännande kompositioner, exempelvis inledande Autopilot har ett väldigt kaxigt groove och avslutande Wait and See, är precis så himmelsblått vacker som bara den här konstellationen kan frambringa.” – Axel Stenros, graded 3/5, publicerat 2011-09-18


Västerbottens folkblad
“[…] Till största delen är dock detta en vital historia, präglad av organiskt sväng och självständiga idéer. Titelspåret har en stark melodi och suggestionskraft, medan ”Worlds collide” demonstrerar ett driv som hör framtiden till.” – Henrik Lång, graded 3/5, v.38 2011.

Värmlands folkblad, 3
“[…] Melodierna söker sig ofta mot det skavande, skeva och utmanande. Att det är instrumentalt känns som en upplevelsefrihet mer än en röstsaknad. Bäst är Making sense, där all risk för monotoni blir krossad av en muntert dramatisk, Nintendomusikalisk handklappshit.” – Marcus Grahn, graded 3/5, publicerad: 2011-09-24

Vanguard Online (UK)
“A record that does what it says on the tin. For Trummor & Orgel in their native Swedish, read Drums & Organ in English. But don’t read, listen. This is fresh, funky and impossibly cool.
The Hammond organ is naturally cool. Cool-emitters are built into its pipes. But what is cooler is that this is an instrumental duo and I’ve only seen one other band in pop / rock try that – the Benevento Russo Duo. They are normally talked of as jazz but I say jazz, schmaz, pop, dop, rock, cock…… – who cares about the label? I’m avoiding mentioning the Hammond organ kings, Jimmy Smith and Dr Lonnie Smith (no relation and not even a real doctor) because this isn’t jamming jazz, this comes more from where a European pop sensibility meets Italian seventies soundtracks with a sci-fi angle. It’s poppy tunes, played alternately smooth and beaty, each catching your ear with some new insistency. The drums keep playing catch-up, grabbing attention, while the organ trills and plays huge wake-up chords like the bright light of Worlds Collide. The title track has something of the spy film soundtrack to it, as if played by one of the house bands at Blue Note Records. Other times I can hear rock or blues – like The Spencer Davis Group. This has been played over and over at Vanguard Towers, each time bringing a huge smile to anyone listening.
Whatever your tastes, it is simply impossible you won’t enjoy this. Follow the link, take a listen, smile and nod your head in time.” – Ross McGibbon (no grade)

Happening Magazine (UK)
“The warm reverberating sound of the Hammond B-3 is indeed a truly wondrous thing. A magical instrument both beloved of and key to the diverse sounds of mod, soul, R&B, blues, psych, progressive and, of course, jazz ever since it first appeared on the musical landscape during the ’50s.
The choice of working monicker might make this duo sound like a firm of continental solicitors and notaries or even a carnival side show but rather more straightforwardly Trummor & Orgel is in fact Swedish for “drums and organ” which makes perfect sense given that this Hammond and drum kit double act comes courtesy of Sweden’s Ljunggren brothers Anders (Hammond and synths) and Staffan (drums). Intentionally shorn of all non-essentials crucial to the functioning of the stripped down organ and traps combination Trummor & Orgel are the living embodiment of hip contemporary roots-inspired instrumentalists.
Over the space of the 10 selections on this their fourth studio collection Trummor & Orgel succeed in stopping off at succession of related sub-genres that take in the mood driven worlds of library recordings, applied film and TV themeology, loungecore, spacey electro pop and, almost inevitably, groove driven jazz. Whether uptemo – ‘Worlds Collide’, ‘Some Friendly Advice’, mid tempo – ‘Letters In Red And Blue’, ‘Straight On’ and the album’s title track or downbeat – ‘Corduroy’ and ‘The Wheel’ it makes little difference to the Ljunggren brothers who repeatedly show themselves to be extremely well versed in the art of making comparatively little go a long, long way.
An inescapable part of the richness of Trummor & Orgel’s sound on Out Of Bounds is the way it brings with it echoes and resonances of a sparkling roll call of Blue Note Hammond legends whether it be Jimmy Smith, Dr Lonnie Smith or Larry Young while on the soul, R&B and psych side of the equation Booker T, Georgie Fame, Brian Auger and Steve Winwood style vibes can all be heard hanging intoxicatingly thick in the air.
So, retro for sure and even on occasion nostalgic and melancholic, the one thing the impressively potent alchemy of Trummor & Orgel can be relied upon track after track is their ability to conjure up a succession of richly evocative moods.
However, despite the album being drenched in the iconic sound of the Hammond B-3 and its rich analogue aftertaste the thriving family affair that is Trummor & Orgel manage to avoid the pitfall of finding themselves trapped in the past thanks to their talent for re-shuffling and re-imagining their many sources and influences into something effortlessly cool and stylish.” – Grahame Bent (no grade), Thursday, 18 August 2011

Musoscribe (UK)
“The Hammond organ occupies an important place in music. Beyond its use in gospel music, the instrument has long been established as the centerpiece in soul, blues, jam band and rock music. Its exponents are legion: Jimmy Smith, Felix Cavaliere and Gregg Allman are but three very different yet important players closely linked with the Hammond. Capable of amazing expressiveness thanks to its tone wheels and rarely-duplicated “waterfall” keyboard action, the Hammond remains the sonic standard for many keyboard players, even if they don’t always use the actual instrument.
Modern soul/funk/boogaloo acts make those Hammond sounds a part of their music, too: The New Mastersounds (England) and The City Champs (Memphis) build their distinctive sounds upon the organ’s tone colorings. And now we have another innovative act using the Hammond: a pair of Swedish brothers with the surname Ljunggren, Trummor & Orgel bring the breathtaking sounds of the Hammond organ to the fore on their fourth long-player, Out of Bounds.
An instrumental disc, Out of Bounds trades in a wide variety of styles. “Worlds Collide” sounds like the ultra-groovy theme song to an action thriller; insistent jazzy drum work and a gurgling synth line lay out a bed that allows some impressive speed-soloing on the keys.
Organ-and-drums duos are — for good reason – something of a rarity. A typical keyboard player in a standard band lineup can focus on rhythm parts, occasional leads, and sonic filigree. And the drummer can lay down a steady beat. But when all there is onstage is the two of you, it’s a much different story: the organist has to handle all of the musical elements, including working in that integral bass part (often with the Hammond’s pedals). And the drummer can’t be content simply to keep time; much more expressive stickwork is required. Trummor & Orgel are up to that task, placing them in that rarefied air along with Lee Michaels and Frosty and select few others.
Possessed of a jazzy feel without actually playing jazz, Trummor & Orgel (translates as “drummer and organist,” I’m pretty sure) keep things interesting without the benefit of vocals or lyrics. The dynamics of the songs create their own metal landscapes in the listener’s head. And the specifics — like, “is that wobbly sound a Theremin, an analog synth or a piece of sheet metal on ‘Some Friendly Advice’?” – matter less than the overall feel. Plaintive, dreamy pieces like “The Wheel” set up a nice contrast with kinetic numbers like the title track (another stylish and cinematic number). In turns exciting, sexy and soothing, Out of Bounds is as thrilling and instrumental collection as you’re likely to find in 2011.” – Not graded, Bill Kopp, Sept. 24th 2011.

Terrascope.co.uk (UK)
“Featuring drums and organ/synths only, more swinging sixties sounds can be heard on “Out of Bounds”, the latest release from Trummor and Orgel , although there are also nods to Kraftwerk, Stereolab and seventies soundtracks, the music both retro and current, drifting from one to the other often in the same tune. This contradiction can be found in “Letters in Red and Blue”, a sequencer drifting in and out off the tune, whilst Jimmy Smith organ rides over the top, whilst on “Making Sense” it is purely retro, but done with love and style. Whichever way you look at though, the playing is top notch, the groove is in place and all is well with the world.” – December 2011 (no grade)

…………………………………………..

Said about Visions (Swedish Grammy nominated Jazz of the Year 2009):


Nöjesguiden
“Trummor & Orgel är precis och enkom vad de utger sig för att vara : musik baserad på samspelet mellan trummor och orgel. Ett samspel som är magiskt. Ett samspel som konverterar en forna orgelhatare till en villig älskare. Ett samspel som lyckas göra ett plus ett till minst 14, och som svänger, smeker, jazzstuffar och, i all sin enkelhet, skapar all den magi och variation du behöver samlad på en skiva.” – Elina Wessman, 091117 (graded 5 out of 6)


The Skinny (UK)
“The Hammond organ is a funny old beast; capable of conjuring forth ocean storms of electricity one minute, and sounding like elevator muzak the next, they need to be treated with care. Thankfully, Trummor & Orgel know exactly what they’re doing. Sparse, one chord vamps are as evocative in their simplicity as Hemmingway’s prose style, Sleeper recreating the smoke of a New Orleans jazz joint, and Winter setting the scene of a sublime Sixties acid trip. Elsewhere, the portraits are less abstract; Cooldown is a hip R’n’B ballad with a strutting chorus, whilst Hurricane is jazz laced with danger. Staffan Ljunggren’s drumming throughout is a superb fusion of feel and explosive theatricality, pouting hi-hat features and gutsy tom abuse only providing rhythmic retorts to the melodic invention of the Hammond organ. Instrumental fusion albums are often the poor cousin to a group’s live performance. Visions is most definitely an exception to the rule.” – Joe Barton, posted Mon 17 May 2010 (graded 4 out of 5)


Nyaskivor.se
“[…] På Visions är det första gången gruppen producerat och skrivit allt själv, och retorinfluenserna har fått ge vika något för ett lite modernare anslag, men det låter fortfarande egensinnigt och psykedeliskt. Ja, Trummor & Orgel har hittat sin egen särskilda plats i musik-Sverige och det är bara att applådera!” – Henric Ahlgren, 091122 (graded 4 out of 5)


Upsala Nya Tidning
“[…]ett kattmjukt, dynamiskt groove på bara två personer.” – Ulf Gustavsson, Onsdag 25 November 2009 (graded 4 out of 5)


BT.no (Bergens tidning) (NO)
“[…] Dette er ikke jazz i tradisjonell forstand, men mer snakk om lounge/groove-aktige låter.
Med seige, stilfulle rytmer fra Staffans banehalvdel, og velutstyrte akkorder og basslinjer fra Anders’ side, er det lite krangling i søskenflokken. Det er et ulmende, behagelig lydbilde […] Enkle arrangementer og en popete melodiføring, gjør denne tilgjengelig langt utenfor jazzkretsene, og når brødrene tar på seg cowboyhattene på låter som «Ride» svinger det som best.” – Stephan Meidell, 25.nov.2009 (graded 4 out of 6)

Shindig! Magazine Issue 16 (May-June) (UK)
“Sweden’s Trummor & Orgel pee in the direction of those same ole, same ole contemporary two-man acts and make far more interesting music than a dour youth with beaten-up Gibson and pounding drummer could ever hope to. These dapper chaps use Hammond organ and drums. No vocals. They’ve made three albums, have toured with our beloved Soundtrack Of Our Lives and, like so many Swedish acts, make deliriously good music.
How does it sound? Not blues-punk, that’s for sure. Think Caravan’s jazzy interludes or Hardin & York’s more pastoral moments; library music and the dappled light and clean fresh air of Swedish autumns. It’s a cinematic, aurally captivating music that washes over you and soothes the soul.” – Jon ‘Mojo’ Mills (no grading)

IKON1931
“Trummor och Orgel är precis vad det här bandet handlar om, men det stannar inte där, och de begränsas inte av dessa instrument. Musiken har fått allehanda epitet, och det är verkligen svårt att definiera den. Den här gången har man inte bjudit in några gästartister, (tidigare har man ju jobbat med både Soundtracks-Ebbot och Magnus Carlson från Weeping Willows), utan bröderna Ljunggren har valt att jobba själva. Även denna gång har man dock spelat in på gamla rullband. Det är inte lika mycket rock och agentfilmsmusik som på tidigare alster, utan betydligt mera vänt och nedtonat, även om musiken för den skull inte på något sätt blir tråkig. Det är varierat, enkelt och vackert.” – Mattias Gustavsson, 2009-11-19 (no grade)

Blaskan #12 2009
“Hade ingen aning om att Hansson & Karlsson hade en postmodern skicklig duo som efterföljare och som gör en exakt och precis snygg progressiv jazzartad rock med just orgel och trummor. Det är galet bra och jag blir löjligt glad åt det hela. För tillfället står det Staffan Ljunggren trummor och brodern Anders Ljunggren på hammondorgel. Klassiskt så det föreslår om det. Men det är sådant som jag älskar, musik som bryter allt som finns satt att bryta upp inom regelverket för hur viss musik skall tillåtas låta. Trummor & orgel är skickliga musiker som komponerar frijazziga slagnummer som jag faller i trance inför. Så här bra skall ny musik verkligen låta, om jag får bestämma musikens villkor. Bra, bättre och coolare blir det helt enkelt. En skiva som andas frisk luft plus innehåller en form där musiken är friare än någonsin. Trummor & Orgel får undertecknad Dr. Indie att dansa ystert omkring i själaglad vandring över dansgolvet. Ett av årets bästa album.” – Dr. Indie, #12, 2009 (no grade)

Nerikes Allehanda (Meny)
“[…] suget från Anders Leslie-kabinett blandas med Staffans luftiga spel på det gamla Ludvig-setet. Då är det riktigt bra.” – Urban Kristianson, den 19 november 2009, (graded 3 out of 5)

…………………………………………..

Said about Thunderball Sessions (2009);


Zero Magazine
“För modkidsen i sextiotalets Swinging London var orgeljazz lika självklar klubbmusik som den gitarrbaserade rhythm and blues vi idag i första hand förknippar med den tiden. Virtuoser som Brian Auger (mest känd för supergruppen Steampacket, där han sammanförde Rod ”The Mod” Stewart med Long John Baldry, och för sitt samarbete med moddrottningen Julie Driscoll), Graham Bond med sin kompgrupp The Organisation och den blåögda soulens kung Steve Winwood i Traffic, utgjorde en länk mellan den svarta jazz, blues och soul som ursprungligen inspirerat de vespaburna modernisterna, och de psykedeliska experiment som skulle dominera slutet av årtiondet. Duon Trummor & Orgel, som består av bröderna Anders och Staffan Ljunggren, håller den modtargetförsedda fanan högt. Deras ep Thunderball Sessions är så stark att det inte känns överdrivet att placera in dem i det här sammanhanget. Utöver de blues- och jazzgrooves man kanske väntar sig, möts lyssnaren av orientaliska melodier och melankoliskt psykedeliska harmonier som för tankarna till Carnaby Street 1968. På Georgie Fame-covern ”Somebody Stole My Thunder”, med ett Hammondgroove som påminner om Deep Purples “Hush”, gästas duon av stilmedvetne Magnus Carlson från Weeping Willows. Här hade man kanske önskat sig en något starkare röst, men det känns orättvist att klandra Carlson för att han inte heter Steve Winwood eller Tom Jones.” – Hans-Olov Svensson (graded 7 out of 10)

Stavanger Aftenbladet, 29.04.2009 (NO)
“Vel, Staffan og Anders Ljunggren har i hvert fall tatt for seg en sjanger som passer dem bra, nemlig en hyllest till 60-tallets agentfilmer. Dermed får vi en blanding av Booker T og James Bond, Harry Palmer og Georgie Fame. Sistnevte er representert med ‘Somebody stole my thunder’, der Magnus Carlson fra Weeping Willows bidrar med eneste vokalinnslag på denne seks kutt lange ep-en.” – Geir Flatøe, (graded 4 out of 6)

Upsala Nya Tidning, 090412
“Uppsaladuon Trummor & Orgel är som oftast en rolig bekantskap även på minialbumet Thunderball sessions, en generationsväxling som känns inspirerande.”
– Björn G. Stenberg (graded 3 out of 5)

Popism, 2009 MAY reviews (UK)
“Inspired by fellow Swedes, the ’60s psych-jazz duo Hansson & Klarksson, brothers Anders and Staffan Ljunggren come up with what might’ve been the perfect soundtrack to a mid’60s night out at the Flamingo, and is sure to provide the same for mod rallies and allnighters these days as well. For those of you non-Swedish speaking, Trummor & Orgel is for Drums & Organ, and that’s basically all you get, without ever thinking that something might be missing. Besides jazzy r’n’b instrumentals, that you could’ve sworn are taken from some ’60s spy flicks, there’s a cover of Georgie Fame’s amazingly groovy ’70s single ‘Somebody Stole My Thunder’ featuring the only vocal on the EP, courtesy of friend Magnus Carlson of Weeping Willows. Shagadelic!” – Garwood Pickjon (no grade)

It’s a trap, Monday March 9th
“The self-explanatory duo is in full-on Esquivel and James Bond territory here, creating a soundtrack for a spy movie that doesn’t exist, so I suppose they need at least one pop number. “Secret mission”, “Under cover”, “Spy Island”… song titles that mirror the instrumentation as being very, very obvious, but also very well done. Of course it’s cheesy, it’s supposed to be, but they jam it out hard.” (no grade)

Stockholm City; Veckans ep: Trummor & Orgel, “Thunderball Sessions”, (Cosmos/Bonnier Amigo).
“Uppsaladuon fortsätter att egga med sina psykedeliska jazzgrooves. När bröderna Anders (orgel) och Staffan Ljunggren (trummor) håller hov förflyttas man till en härligt dunkel lounge i 60-talsmiljö. Och där stannar man gärna ett tag.” – Adrian Hörnquist (no grade)

…………………………………………..

Said about Reflections from a watery world (2007);

Nerikes Allehanda
“[…] Det unika samspelet mellan brödernas instrument leder oss genom nio riktigt bra låtar där jazzsvänget varvas med vackra melodier med en tydlig touch av det svenska vemodet. […] ‘Reflections from a watery world’är en väldigt bra skiva.[…]” – Anders Jakobson, Lör 21 juli 2007, (graded 4 out of 5)

Zero Magazine
“[…]Trummor & Orgel framför sin nostalgiska kulturgärning med den äran. Musiken är helt instrumental här, den andas rofylld skönhet utan att vara stillsam och soundet är varmt. Den här musiken är generationsöverskridande, ny för de unga och gammal för de äldre. Men lika ljuvlig att njuta av, oavsett ålder och historia.” – Robert Ryttman, (graded 8 out of 10)

Drummer’s Digest
” […] Ljudet är kristallklart och Staffans jazziga trumspel får det att rycka i stortån. Jag märker inte riktigt att låtarna kommer och går men det stör mig inte. Det är snyggt och prydligt och lagom intressant, men det kommer inte i vägen för hjärnans andra aktiviteter. Det är helt enkelt perfekt bakgrundsmusik för mig som inte gillar bakgrundsmusik. […]” – Jakob Herrmann, 2007-08-06, (graded 4 out of 5)

Smålänningen
“[…] Men T&O är ingen nostalgitripp; det handlar om att bevara och med detta sitt andra fullängdsalbum står man stadigt på egna ben bland influenser som stavas jazz, folkmusik och psykedelika – bland annat. […] Det obönhörliga svänget finns intakt men har också blandats med ett mera stillsamt nordiskt groove som främst märks i Tomorrow will tell […]” – Lars Davidsson, 17 augusti 2007, (graded 4 out of 5)

Metica
“[…]’Reflections from a Watery World’ känns otroligt fräscht, inte minst för en ny generation som kanske just upptäckt hammondorgelns möjligheter till ett oslagbart groove. Liksom hos Merit Hemmingson är det svenska folkmusikvemodet alltid närvarande. Arrangemangen är avskalade och på samma gång ytterligt matiga. Det är en spännande växelverkan mellan trummornas tassande och hammondorgelns feta ljud. Och inte sällan slår det om alldeles och trummorna tillåts expandera, med frenetiska små eruptioner brottas orgeln ner och tämjs av slagverket. Intressant dynamik i ett universum med (i stort sett) två instrument. […]” – Sara Axelsson, 2007-08-15, (graded 7 out of 10)

Groove
[…] Här, på fullängdaren, finns också den jazziga dynamik som fanns här på förra plattan, här finns allt från det ur myllan sprungna till de mer akademiskt kalkylerande och utstuderade stämningarna: Ibland transcendental monotoni, […] ibland utspelande dynamik, närmast orgiastisk. Men framförallt månande om att man faktiskt lyssnar, att man faktiskt finns där – Magnus Sjöberg, 2007-08-22 (no grade)

…………………………………………..

Old interviews & articles:

Sundsvallstidningen artikel 2010-04-07 (pdf) >>

Festivalrykten.se 2011-10-03 >>

GT Expressen 2011-09-30 >>

Göteborg Nonstop 2011-09-30 >>

Upsala Nya Tidning 2011-09-26 >>

Kentucky Seven 2011-09-20 >>

Stockholms Fria 2011-09-15 >>

Popbrus  2011-09-14 >>

Ergo 2011-09-11 >>

Gaffa 2011-09-10 >>

UNT artikel 2009-11-17 (pdf) >>

Popöga – A nordic music guide, June 2008 >>

NSD (Luleå) tisdag 18 mars 2008 (pdf) >>